Vårt talangfulla damlag avslutade fredagen den 28 oktober tävlingssäsongen med att med siffrorna 1-2 förlora mot Älta IF i Victoria Cup.
Victoria Cup, som är distriktsmästerskapet för damseniorer, är ett spännande turneringsformat, med minst ett par extra knorrar. Den ena är att det i seriesystemet lägst placerade laget erhåller en straff per divisionsskillnad, en straff som liksom inleder själva matchen. Den andra är att om du går riktigt långt så kommer du med i riksomfattande Svenska Cupen.
I vårt fall inleddes Victoria Cup med en stabil seger mot division 5-laget Sköndal på bortaplan i mitten av oktober. De satte sina två sk handicap-straffar, varpå vi vid avspark låg under med 2-0. Efter en match i ganska lågt tempo men där vi hade full kontroll gick vi vidare med siffrorna 6-2.
Därefter väntade tuffare motstånd i andra rundan, då division 2-laget Älta IF gästade oss. Spännande!
Vi ställde upp med det yngsta laget för året; som jag minns det var det rentav första gången i historien som IK Frej Dam i en tävlingsmatch kommer med en trupp där äldsta spelarna är födda 2003. Vi hade kryddat anrättningen med fem spelare från vår damjuniortrupp (Alice H, Lova S, Matilda, Moa och Vendla födda 2006-2007), vilka alla f.ö. gjorde en alldeles strålande insats.
Matchen inleddes som sagt innan den verkligen inleddes, med en straff. Hängde ni med? Oavsett det, vår Moa Ersson hade briljerat på straffträningarna vi haft och satt samtliga bollar i någon av burgavlarna. Så även denna nu i tävlingssammanhang, där bollen t.o.m. touchade stolpen innan den gick in i nät. Snyggt. 1-0 till Frej. Skönt, och annorlunda, att gå till matchstart i ledning.
Matchens inledande dryga 10 minuter innebar ett konstant Älta-tryck. De satte hård press på hela vår backlinje, vi fick ingen tid på oss alls. De tog löpningar på 100%, hela tiden. Fick vi någon gång upp bollen aningen högre upp i planen bröt de snabbt och tryckte ner oss igen med långa bollar och stenhård press. Vi hade stor nytta av Ellas, Klaras och Lovas trygghet centralt i banan. Från sidan kände vi mest: Ojojoj, hur länge ska vi kunna stå emot detta? Det kändes som att det handlade om sekunder…
Men, när matchuret närmade sig kvarten började vi gradvis äta oss in mer och mer. Spelet jämnades ut, och vi började hota på allvar. Inte minst till höger via Vilma och Vendla. Samtidigt fortsatte Älta att spela stabilt och tungt, så det var inte ologiskt att 1-1 till sist kom. Det kändes dock retfullt, vi låg rätt i positionerna men tvingades konstatera att mot ett så här bra lag går det inte att för en sekund släppa koncentrationen. 1-1-målet kunde stötas in i öppet mål från nära håll.
Tungt, när vi nu kommit in matchen. Ännu tyngre blev känslan när även 1-2 kom. Snöpligt mål med en bakåtpassning som kunde snappas upp av deras kvicka forward, och plötsligt låg vi efter.
I slutet av halvleken skapade vi mest, och höll spelet högt upp i banan, och det kändes trots allt att detta inte var kört.
Pausvilan präglades av positivitet. Alla konstaterade att det var väldigt kul ute på planen! Riktigt tufft motstånd, men samtliga kände att detta var en härlig utmaning, en utmaning där vi dessutom stod upp väl!
Andra halvlek var en jämn historia. Chanser skapades åt båda håll. Ella gjorde en mängd svettiga räddningar. Rejäla bataljer på planen också, där inte minst vår lagkapten Agnes vann mängder av närkamper. Hennes tröja formades till en strut via mängder av tröjdragningar, men hon slet på fantastiskt, och även om vi nog tyckte att det borde kommit en varning eller två så är det ju härligt med domare som friar hellre än fäller. Hela laget hängde på, det var fantastiskt att se. Otroligt många löpmeter från samtliga, en ren fröjd att skåda såväl ansvar som gnista!
Vid några tillfällen var vi säkra på att kvitteringen skulle komma, något som hade inneburit oavgjort och därmed omedelbart fem straffar vardera för att kora en segrare. Våra fem straffskyttar hann bli nedskrivna på papper. Men förgäves. Slutresultat 1-2.
Grattis Älta till trevlig match och till avancemanget. Vi tar med oss erfarenheten av bl.a. intensitet, kraft och maxlöpningar. Grattis Frej till en strålande avslutning på säsongen! Att verkligen stå upp på detta sätt, och som några sa, göra en av säsongens absolut bästa matcher, är meriterande. Det ger mersmak inför 2023.
Tack till publik, domare, motståndarlag och inte minst till er tjejer i truppen för en härlig säsong 2022. Vilken insats! På återhörande 2023.
