På för oss ovana hemmabanan Tibblevallen inledde vi slutspelet i gruppformat mot division 2-nykomlingen Hanviken. Lunchmatchen denna lördag var blåsig i banans längdriktning; så pass mycket vind att avbytarbåsen frekvent försökte lämna sina positioner. Faktiskt kunde det gått illa vid tillfälle när det höga kamerastativet vid läktarplats blåste omkull och faktiskt lätt skadade den ena assisterande domaren. Efter några minuters spelavbrott kunde matchen återupptas. Skönt. Men, nu tar vi det i kronologisk ordning:
Matchen inleddes med vår bonusstraff, erhållen tack vare att vi spelar i en division lägre än motståndarna. Ella Perhat stegade fram. Hennes målvaktskollega i Hanviken svarade för en fin räddning och matchen blåstes därmed igång i läget 0-0.
Efter ett par jämna inledande minuter var det Hanviken som satte tonen i matchen. Det lyckades ta tag i mittfältskampen, där de verkade ha ett högre tempo än oss, delvis hjälpta av ett till synes slarvigt passningsspel från de gulsvarta. Ofta slutade våra försök i att deras mittfältare fick komma rättvända mot vår backlinje. Många hot kom ute till vänster där deras snabba nr 2 skapade många chanser. Ella i vårt mål svarade dock för ett antal fina räddningar, gott att se.
Drygt halvvägs in i halvleken fick vi litet bättre tag i matchen, men, fortsatt kändes Hanviken som det lag som låg närmast ett ledningsmål. Just före paus kom det, 0-1. Inte alls orättmätigt.
Under vilan kände vi att vi inte kommit upp i nivå, och att vi med ett par justeringar rimligen borde kunna utmana bättre. Så blev också fallet. Andra halvlek såg direkt mer lovande ut. Men, efter nio minuters spel kom Hanviken snabbt i djupled och satte 2-0. Knappt han vi säga ”kom igen Frej” innan vi hamnade fel med alla lagdelar samtidigt, alla försöker kompensera på olika sätt, vilket renderar i ett enkelt 3-0-mål för Hanviken. Den giftiga nr 18 fullbordade därmed sitt hattrick – snyggt. Men, tyckte vi, alldeles för enkelt.
Målet skapade snäppet ännu mer adrenalin hos våra tjejer, och bara minuten senare lyckades vi väldigt snyggt passa oss fram till 1-3 genom Amelie Barré från nära håll. Viktigt att få häng! Tio minuter senare för en haltande Ida Hedstad vittring på bollen centralt på motståndarens planhalva. Med tre spelare hängande över sig lyckas hon sprintdribblandes trycka in 2-3 från nära håll. Vilken prestation! Vem hade kunnat skönja denna utveckling, vem hade kunnat ana detta för bara 12 minuter sedan?!
Ytterligare sex minuter senare gjorde vi 3-3, ett både märkligt och tråkigt mål. En Hanvikenspelare tycks skadad vid mittpunkten. Efter en lång stund spelar Hanviken ut bollen till inkast nästan vid egen hörnflagga. Vårt inkast. Vår kastare uppfattar att Hanviken skriker ”bara kör”, vilket vi gör, och plötsligt har vi gjort 3-3 genom ett riktigt snyggt långskott av Amelie. Palaver uppstod, kutym är ju att kasta bollen åter till motståndare när bollen spelats ut vid skada. Inget kul sätt att göra mål på, bara att be om ursäkt.
Efter 3-3 skapade båda lagen ytterligare chanser; aningen fler från Hanviken. 3-3 stod sig tiden ut, och båda lagen tar med sig en poäng i det lilla gruppspelet där ytterligare två lag deltar.
Skönspelet från IK Frej lyste denna helg mestadels med sin frånvaro, men tjejerna visade däremot upp väldigt fin moral som tog sig tillbaka både ifrån en smått skakig inledning och ett plötsligt 0-3-underläge.
Stort tack till publik, domare och motståndare för en givande och bra genomkörare såhär i säsongsupptakten. Och, vi beklagar på nytt det märkliga 3-3-målet.
För oss i IK Frej väntar andra omgången i Victoria Cup söndagen den 1 mars kl 1600 då vi välkomnar våra framtida kollegor i serien i år, Reymersholm. Väl mött på läktarplats då!
