I femte omgången mötte vi ett hungrigt och taggat Spånga på deras naturgräs på Spånga IP. I höstas vann vi en tuff och jämn drabbning mot dem på en fantastiskt fin matta. Den sega vintern och kalla våren innebar att planen fullt naturligt inte höll samma höga klass denna gång.

Spånga är liksom vi ett ungt och rappt lag, varpå det blev en intensiv kamp. Vi inledde bäst och hade ett antal ”nästan frilägen” under första kvarten. Allra närmast kom vi efter hörna där vi från bänken vid tre tillfällen trodde att vi skulle hitta nätet. Spånga började därefter hitta vägar igenom oss, och fick till ett par vassa kontringar. En gav ett friläge, och ledning 1-0 bakom en chanslös Ella i målet.

Halvleken var sedan jämn, några lägen till för dem, och definitivt några för oss. Det kändes som att vi kunde hota kontinuerligt genom Erika, Ingrid, Olivia och Clara, men vi blev lite för utdragna som lag och kunde inte etablera något riktigt tryck. Chanserna bestod exempelvis av en misstänkt nedrivning i friläge med målvakten för Olivia, samt ett skott i stolpen av Clara.

I minut 35 fick vi två samtidiga skador, Linnea och Julia. In i mittförsvaret kom Moa, och Ida H kom in som central spets på mittfältet. Ingrid gick ner på Julias plats centralt på mitten, och Erika flyttade ut till vänster i anfallet.

I paus kände vi att vi inte fått ut vår fulla kapacitet. Men, att vi i värmen ändå skulle fortsätta pumpa på. Vi har bra kondition, och ville fortsatt hota i djupled.

Andra halvlek utvecklades mer och mer till en kamp. Det hade varit hårt och tufft redan i första, och det blev mer och mer av den varan i andra. Men också mycket löpning.

Efter en dryg kvart av andra hittar Erika in till Clara med en chipp, varpå Clara sätter kvitteringen. Härligt! Vi känner att vi är det aningen starkare laget, men absolut, Spånga ger sig inte. Vi skapar ytterligare chanser, bl.a. en ramträff till. Tråkigt nog blir matchen allt grinigare och innehåller fler och fler tjuvnyp. Tyvärr snackar vi till oss ett par varningar snarare än att verkligen fokusera på det vi kan styra, nämligen vår egen prestation.

Minuterna går och matchen slutar 1-1. Vi kände, och känner fortsatt, att vi borde ha fått med oss alla poängen. Samtidigt kunde vi ha tappat dem alla. Spånga är kvicka, intensiva och kämpastarka, och varken dem eller vi ska skämmas för poängen. Däremot är det läge för rannsakan kring hur vi hanterar det vi upplever som motgångar på planen. Bättre att låta spel och ytterligare kämpaglöd tala, än att låta munlädret göra detsamma. En påminnelse för oss alla, både på och vid sidan om banan, och något vi tog fasta på redan på den efterföljande måndagsträningen. Gott så.

Spelarna slet tappert i värmen, och visade moral som kom tillbaka från underläge för att bärga en poäng. Mitt i alla försök att göra ytterligare mål framåt vill vi denna gång framhålla Tyra och Moa för att de med lugn och trygghet bidrog till att vi höll ihop bakåt. Tack också till motståndare, domare och publik – och som sagt, nästa gång siktar vi på att ha samma glöd men rätt fokus matchen igenom. Dvs, vi återgår till det normala.

Föregående helg var matchfri, men nu på fredag den 25 maj smäller det igen. Då väntar Essinge IF kl 20:00 hemma på Vikingavallen. Kom gärna ner och titta på våra spelskickliga Frejtjejer då! Jag vågar utlova fart och intensitet, och ett fullt fokus på själva spelet. Som vanligt, således

📝 Per

📸 Henrik